lördag 15 oktober 2011

Och såhär har vi det i bubblan...

















....alldeles, alldeles underbart:)

Amningsbubbla

Jag och Lovis har gått in i amningsbubbla här hemma och vill inte riktigt komma ut. Verkligheten känns så hård, kall och dömande. Vi orkar inte riktigt det just nu, så vi gosar i vår egen lilla bubbla och njuter av varje dag. Lovis har precis fyllt nio månader, det är så otroligt läskigt att tiden går så fort. Nyss var hon ett litet litet knyte i trikåsjalen, nu när vi ammar i sängen på morgonen når hon ner med sina ben till mina. Hon kommer krypande genom huset, ropandes "Mamma, mamma!" om hon inte ser mig hela tiden. Min finaste skrutta, du växer så fort, mamma önskar så att hon kunde stanna tiden en stund. Men det går inte. Vi kan bara hänga med, och passa på att njuta medan tid är. Du är så underbart söt, och fast att du får två tänder på en gång så är du oftast glad som solsken. Du älskar när det händer saker, du tar gärna storebrors duplo och du gillar verkligen när han leker med dej. Nyss började du med ett nytt ljud, nu skrattar du högt när du kryper omkring och utforskar. "Hehehe" låter det när du får syn på blomman eller något annat spännande, som en smula, eller skohyllan. Så makalöst gulligt.

Rätt vad det är så reser du dej mot saker, och mamma måste verkligen vara med hela tiden så du inte gör dej illa min skatt. Kaminen är läskig nu, och öppnar man ytterdörren försöker du rymma din lilla busa. Det är så härligt att du är så stor, och samtidigt så liten skrutta. Så otroligt mysigt att bära dej i sjalen, amma dej när du är trött och sen sätta dej tillrätta, du lägger huvudet på mitt bröst och somnar nästan innan jag hunnit knyta sjalen färdigt. Himmelskt mysigt.

Du äter mycket och gärna, helst vill du äta allt själv, men mamma hjälper till lite eftersom du hinner bli lite ilsk om du inte kan äta tillräckligt fort, du är en hungrig tös. Lax, tomatsås, pasta, potatismos, morot, alla bär, helst björnbär och jordgubbar, och så favoriten spaghetti och köttfärssås. Mums! Och så amma förstås, massor av gånger, och oftare på natten nu. Allergisk är du fortfarande, du har ett elakt eksem i pannan som vi inte lyckas smörja bort, det kliar på dej stackare. Kanske är det något mer du inte tål? Mamma far fram med dammsugaren massor med gånger varje dag, det gäller att du inte får i dig smulor av det du inte tål, och det är inte så lätt för storebroren alltid. Men han är så söt, när han bakar kakor i sanden är det alltid "mjölkfjitt och inga ägg". Mina finaste sötisar.

Lovis min skatt, du är mammas skrutta. Vi njuter av varje dag och är så glada att ha dej och finaste Storebroren hos oss.

fredag 16 september 2011

Lovemilk Amningslinnne



Jag har ett som amningslinne från Lovemilk som jag tycker mycket om, nu efter en tids testande. Det är otroligt mjukt och skönt, och det känns som om det bara blir ännu skönare efter tvätt och användning. Det jag har är i färgen jade, riktigt snyggt och lätt att matcha till andra kläder. Amningsfunktionen är riktigt smart, tack vare den generös öppning vid armhålan är det bara att dra linnet åt sidan och snabbt kunna amma. Smidigheten är väldigt bra, och viktig, med en vild Lovis som vill ha mat genast när hon är sugen! Med en kofta över är det ingen som ser att det är ett amningslinne. Lovemilk har massor med ursnygga koftor som passar perfekt, men jag har en vanlig skön HM-kofta som funkar bra även den.

"Love Milk amningslinne är ett ekologiskt amningslinne som är designat för att du ska kunna använda din redan existerande garderob." skriver mammashop.se, och jag kan bara hålla med. Riktigt bra, snyggt och smidigt, det blir höga betyg från både mig och Lovis:)

torsdag 25 augusti 2011

Att fortsätta amma

Fina Amningsbloggen skriver om att forsätta amma efter ettårsdagen. http://amningsbloggen.blogspot.com/2011/08/amma-efter-ettarsdagen-5.html

Jag hoppas att vi fortsätter amma, jag och Lovis. Det känns helt otänkbart nu att vi skulle sluta amma. Lovis är ju bara sju månader och amningen utgör hennes näringsintag, maten hon får i sig är sekundär ur näringssynpunkt. För mig finns så många anledningar att fortsätta amma, jag tycker Amningsbloggen listar många bra i inlägget ovan. Huruvida man forsätter amma, eller inte, rör egentligen bara mamman och barnet, familjen. Men många är dom som tycker. Som kommer med pekpinnar, "ska du amma ända tills hen blir stor?" "Nu är väl mjölken för tunn, och hen för stor för att hålla på med det där?"

Också därför vill jag forsätta amma, om Lovis vill. För att visa att det finns ett annat sätt. För att Wille och alla hans vänner ska få växa upp och se att inte bara små bebisar kan amma. Så länge hon och jag tycker det är mysigt, gosigt, en tröst och massor med näring forsätter vi, och jag hoppas hon tröttnar före mig, men inte på länge än. Så länge vi vill, så vill jag forsätta ge Lovis det bästa.

Underbara http://ammavidare.blogspot.com/ skriver också så fint om att fortsätta amma. Läs och njut! Helt underbara citat hittar jag, vad sägs om "Mamma, jag är amnödig!" Något av det gulligaste jag läst. Och "ammet tar bort mina tårar". Så underbart.
Citerat från http://ammavidare.blogspot.com/2011/03/att-amma-en-35-aring.html

söndag 21 augusti 2011

Skrädmjölsgröt - en Lovisfavorit, och Välling - Varför?









Lovis älskar verkligen sin skrädmjölsgröt. Och jag kan bara hålla med, den är riktigt god. Blandar man i lite frukt så blir den ännu godare, och det är ju bra för att lättare kunna ta upp järnet i gröten också. Jag brukar koka egen fruktpuré och frysa in i istärningskuber, perfekt att när gröten är färdig, lägga i en kub med frukt så blir gröten fortare lagom ljummen att äta. Vi har också hunnit prova en industrigröt, Enago mjölkfri gröt med banan. Och hjälp vad äcklig den var! Både Lovis och jag nästan klöktes, både smak, lukt och konsistens gjorde att den snabbt åkte i soporna och vi gjorde en portion skrädmjölsgröt istället.


Intressant är det ju att jämföra näringsvärden, eftersom inte minst BVC kan tjata sig blåa om att man "måste" ge gröt, och i deras värld är det alltid industrigröt. Skrädmjölsgrötens järn tas lättare upp av kroppen, eftersom det är naturligt järn, till skillnad från det som finns i köpegröten. För barn är rekommenderat intag av järn 5-10 mg per dag. Lovis äter en eller två portioner om dagen, och tillsammans med all bröstmjölk och allt hon plockar i sig är jag helt övertygad om att hon får i sig allt hon behöver.


100 g skrädmjöl innehåller:
Energi 1544 kJ/369 kcal
Protein 13,3 g
Kolhydrat 62 g
varav sockerarter 1,3 g
Fett 7 g
varav mättat 1,22 g
varav enkelomättat 2,24 g
varav fleromättat 2,82 g
Kostfiber 10 g
Natrium 2 mg
Järn 5,3 mg
Kalium 400 mg

Kalcium 56 mg
Magnesium 130 mg


Vi har återigen fått post, denna gången var det Semper som med rabatt på havrevälling gjorde reklam för så kallad "god natts sömn". Den hamnade direkt i soporna. För oss med mjölkallergisk Lovis skulle den snarare resultera i en hel massa skrik och ont i magen. Men det fick mig att fundera. Varför ger man barn under ett år välling? För även om man ger flaska så rekommenderas ju ersättning under hela det första året. Och ammar man kan jag verkligen inte se varför man ska ge välling. Risken torde väl snarare vara att barnet väljer flaskan och vällingen över bröstet? Och att mamman iom detta får ont i brösten, om nu barnet ens tar flaskan. Jag tänkte lite till och kom fram till att det kanske är längtan efter en bättre nattsömn som gör det. Om BVC nämner välling och hur barnet sover i samma mening, och när vi får reklam som bakar ihop sömnen med välling, då är det kanske inte så konstigt att det ges? Men har det verkligen någon positiv effekt?


Är det kanske så med välling som med industrigröt, att det är något vi ger våra små barn bara för att vi "ska"? Att det går av gammal vana för BVC-ssk att rekommendera det, för att så har vi alltid gjort. Att barnmatsföretagen forsätter sina utskick om god sömn och medföljande rabatt, och att vi alldeles glömmer att de bryr sig föga om huruvida vårt barn sover eller inte. För dem gäller att skapa ett behov, en vana och ett köpmönster som kan forsätta länge. Kanske är det dags att vi börjar tänka själva, behöver jag och mitt barn verkligen detta, eller är det ett behov som prackas på oss, som egentligen inte finns?

torsdag 18 augusti 2011

Amma enkelt, smidigt och snyggt- eller varför jag väljer BOOB

Jag har provat amningstoppar av många olika märken, POP, HM, Paola Maria osv.
Men inte kommit riktigt överens med deras amningsöppning. En stor anledning till varför jag föredrar att amma i amningskläder är för att det blir så mycket enklare att amma i sele och sjal! Jag slipper hålla på att dra upp eller ner en tröja som är fastknuten, och med en hungrig Lovis som snabbt vill ha mat gäller det attkunna vara smidig.
Och sen ska jag inte sticka under stol med att det är skönt att slippa dra upp tröjan och visa magen varje gång jag ska amma. Jag är dessutom en riktig fryslort, så det är skönt att bara kunna öppna till bröstet och ändå känna sig påklädd.
Efter testande av olika märkens amningstoppar var jag ändå inte riktigt nöjd, skulle det behöva vara så krånligt fast jag hade amningstopp? Men, så köpte jag, på bästa Sjalbarn förstås, ett paket med BOOB amningstoppar. Och nu, mina vänner, förstod jag vad smidighet ville säga. Bara dra upp, öppna BH:n och svipp så hade Lova redan börjat äta. Jag skaffade också en BOOB Fast Food Bra, en helt oslagbar, enligt mig,amningsbehå. Mjuk, len, inga sömmar som skvaver och ändå ett bra stöd. Otroligt lätt att öppna med en hand, ett måste med hungrig bebis!

Så nu vet jag alltså vilket märke som passar oss bäst, mig och Lovis. Alltså blev jag mycket glad av att få veta att BOOB http://www.boobdesign.com/ nu blir ännu grönare! Hållbar utveckling tycker jag känns alltmer angeläget, som förälder påminns man på ett annat sätt om att jorden bara är vår till låns, och att vi måste förvalta resurserna klokt så att våra barn kan leva och växa upp i harmoni. Nu har BOOB lanserat sin nya höstkollektion och lyckats komma upp i över 80% grönare material. Man har bytt ut sin vanliga fleece mot fleece från återvunna PET-flaskor, istället för viskos använder BOOB mer lycocell som framställs av eukalyptus.Bomull byts ut mot ekologisk bomull. Allt i andan av att påverka framtiden positivt och verka för en hållbar utveckling.

Jag har fått prova amningstoppen http://shop.boobdesign.com/sv/product/310/amningstopp-marseille#filter-2 och den är helt underbar.Så otroligt mjuk och följsam, Lovis har riktigt lagt sitt huvud mot den och gosat mot mitt bröst. För en fryslort som mig, och nu till hösten, är det underbart med de långa sköna armarna och den runda halsringningen. Riktigt snygg är den också! Min mamma blev riktigt förvånad när jag började amma Lovis, "men, är det där en amningströja? Den är ju så snygg!" Ett mycket gott betyg alltså. Precis som mina andra BOOB tröjor var den perfekt för både sele-och-sjal-amning.
Lovis har fått testa http://shop.boobdesign.com/sv/product/449/sparkbyxa-med-hängslen#filter-3 och de är underbara! Så mjuka och gosiga, och med en så söt matchande mössa till http://shop.boobdesign.com/sv/product/451/baby-mössa#filter-4, så är hon klädd för dagen:)

fredag 12 augusti 2011

Mina livbojar, eller, det finns ett annat sätt.

Den som läser mitt blogginlägg "Om föräldern själv får välja" kan nog lätt känna att det är hopplöst. Så känner även jag till och ifrån. Men då finns mina underbara livbojar som får mig på rätt köl igen.

Min främsta, och bästa, livboj är förstås http://www.sjalbarn.se/ Här finns så otroligt mycket kunskap, så mycket kärlek och värme. Amningskunskapen är stor, här finns många otroligt fina hjälpmammor som gärna delar med sig av sin stora kunskap.

http://ammavidare.blogspot.com/ Här, mina finaste, kan man få läsa om ett annat sätt. Det finns en ö i denna orkan av välling-förespråkare och amningsavslutare. Här kan man vila och känna att man inte, på långa vägar, är ensam.

http://www.amningsbloggen.blogspot.com/ Bloggarnas bloggar, alltid lika välskriven och med en oändlig kunskap.

http://www.sagogrynet.wordpress.com/ En av de finaste bloggarna, om amning i nöd och lust

torsdag 11 augusti 2011

Om föräldern själv får välja...

Jag mailar med socialdemokraternas Andreas Larses. Jag frågade honom om vad socialdemokraterna tycker om att Sverige inte följer WHO:s amningsrekommendationer. Svaret jag fick var "Vi tar inte ställning i frågan, det är upp till varje förälder att själv avgöra". Det blir ju lite märkligt, vad är det varje förälder själv ska avgöra? Hurvida Sverige ska följa WHO:s amningsrekommendationer? Nåväl, bortser man från det rent semantiska så var väl det ett bra svar, ett neutralt sverige-svar, kan man ju tycka. Eller var det det? Tar man ställning också genom att inte ta ställning? För hur lätt är det som förälder att själv välja, egentligen?

Häromdagen fick jag post, reklam från Nestlé. Det var information om vad barnet bör äta när det är 8-12 månader. Paketet innehöll en påse färdig gröt, en sked och någon slags juniormjölk, kanske en fortsättning på välling? Alltsammans skövlades ner i papperskorgen, men broschyren läste jag, "Bra att veta om barn och barnmat. Från 8 mån och uppåt" hette den. På framsidan sitter ett barn och ler sött med en sked i högsta hugg. I bakgrunden syns Nestléburkar som man satt färska örter i, ska det kanske få mig att tro att burkmaten innehåller massor med grönt och är dundernyttiga? Vidare i broschyren läser jag om att det är viktigt att barnet lär sig tugga med sina eventuella nya tänder, därför innehåller Nestlés burkar från åtta månader lämpligt nog bitar att träna på. Jag undrar ju i mitt stilla sinne vad som händer med de barn som inte får träna sina tänder med Nestlés burkar, kommer deras tänder tillbakabildas, eller kan det månne gå precis lika bra med hemlagad mat, och att köra ett varv mindre med stavmixern, om man nu vill ge pure? Och de som kör BLW, hur ska de gå för dom barnen? För dom har ju börjat tugga redan innan tänderna kommer, med gommen. Hur ska deras tänder bli? Ack ack ack.

Nåväl, om man ska försöka sluta raljera över alla dumheter, så följer sedan en meny över hur dagen kan se ut för en 8-månaders. Jag blir först väldigt glad, för det står: Under hela dagen - amning efter din och barnets rytm. Sedan föjer frukost, med bröstmjölk/ersättning, välling eller gröt och smörgås med pålägg. Men hur många 8-mån äter allt det till frukost? Min Lova är förvisso bara 7 mån, men hon ammar först på morgonen. Sedan brukar hon amma igen, och igen, och sen sova. Efter sovpasset brukar hon äta en portion skrädmjölsgröt. Hon skulle aldrig orka både amning, välling eller gröt och smörgås. Men poängen är, Nestlé vill gärna att vi ger våra barn välling eller gröt, förstås, för dom säljer dessa varor. De har ett vinstintresse. Såklart. Men alltför ofta glöms detta bort, att dessa företag vill tjäna pengar. De är inte några allvetande snälla profeter, utan ett stort företag som vet hur man marknadsför sig och proklamerar ut sina varor på osäkra föräldrar. Och BVC, uppenbarligen, för vem ivrar egentligen mest för denna gröt och välling? Joo, BVC. Jag tycker det osar här, det osar uppköpt katt om allting.

Nästa sida i broschyren. Här kan man läsa om Steg Junior. om hur praktiskt det, enligt utsago kan vara att ge barnet en burk. Barn över året alltså. "När du vill vara säker på att ditt barn får mat som innehåller det näringsämnen som han eller hon behöver". Särskilt självkritiska kan de ju inte vara, med tanke på den undersökning som nyligen visade att en bebis skulle behöva äta fem-sex burkar om dagen för att få i sig allt hen behöver.
Se http://www.testfakta.se/foraldrar_barn/article25311.ece

Jag tycker inte det är alls lätt att som förälder får välja själv. Och jag tycker inte det känns ett dugg lättare med politiker som vägrar ta ställning och gömmer sig bakom det fria valet, om det ens finns. Det känns inte fritt, det känns bara ensamt och kallt. Det blåser storm här ute i förälder-välja-fritt-landet, stora jättefartyg som Nestlé och Semper nästan rammar oss med all sin reklam, och BVC-ssk säger antingen som Andreas Larses och gömmer sig bakom det fria valet, eller har de allierat sig med jättefartygens företag. Och det är sannerligen inte lätt att se skillnad.

Nej du Andreas Larses och Nestlé, jag tycker inte att det är lätt att vara förälder idag.
Jag tycker inte att det är ett fritt val när WHO-koder inte följs, utan några som helst efterverkningar, jag tycker inte det är ett fritt val när ammande mammor kastas ut från restauranger. Jag tycker inte det är ett fritt val när BVC börjar proklamera smakportioner till bebisar som inte ens kan sitta. Och ingen, någonstans, vill ta något ansvar. Det är nästan det mest skrämmande. Det blåser orkan här ute och det finns ingen, ingen som kan få vinden att mojna.

söndag 31 juli 2011

Lovis äter lunch- eller varför vi valt BLW


Jag har ju tidigare skrivit om att BLW fungerar bra för oss. Och det gör det med besked. Nu äter Lovis knäckebröd, polenta, ärtskidor, bröd, lax, kyckling- ja det som vi äter helt enkelt. Hon äter så länge hon vill, och så mycket hon vill. Inget trugande med skeden, "ta en sked till". Jag tror att Lovis är fullt kapabel att själv känna när hon är mätt, precis som hon gör när hon ammar. Innan och efter maten ammar vi, både för att bibehålla mjölkproduktionen och för att Lovis ska bli otörstig, mätt och nöjd. Det är så otroligt roligt att se hur hon utvecklas! Redan har hon lärt sig hur hon får upp en pastaskruv, och suger på den så den ploppar in i munnen. Broccolibuketter kan man också suga på, det godaste är att hålla i stjälken och mumsa i sig buketten. Amma bröd är också en otroligt gullig syn. Just att man kan äta tillsammans, hela familjen, är bland det bästa. Lovis tycker det är mycket roligt att efter hon ätit klart, sitta i Mammans knä och plocka åt sig från min tallrik:) För den som vill läsa mer om BLW rekommenderas http://www.amazon.co.uk/Baby-led-Weaning-Helping-Your-Baby/dp/0091923808 jag tycker den är riktigt bra.

Loppisfynd



Vi var i Ronneby och hittade dessa underbara pärlor:) Filten är från 1940, det var damen som sålde den som haft den som liten. Det följde även med en liten bok med godnattvisor från samma tid.


Dockan är helt underbar. Jag har letat och letat på nätet men inte lyckats hitta någon lika fin, och så kostade hon bara 20 kr!


Köksvågen hittade jag längst ner i en låda, så fin. Pianot är underbart men kommer inte till sin rätt riktigt på bilden. Tanken är att Lovis ska få ha det i sitt rum när det blir klart.


Kläderna älskar jag. Den gula stickade tröjan har Lovis fått av mormor, och den vita fyndade jag för 10 kr! Vi måste passa på att använda den innan den blir för liten.


Loppisen var riktigt lyckad, Lovis sov i becon, ammade och spanade. Hurra för selamning! Lovis kan äta i lugn och ro, och mamma kan fynda på samma gång.

torsdag 28 juli 2011

Amningsexpert - expert på reklam?

På sajten www.familjeliv.se finns en så kallad Amningsexpert. Hon är barnmorska till yrket och har stort inflytande över många nyblivna mammor som söker sig till sidan för att få hjälp. Problemet med detta är att de som står bakom henne är Philips Avent. På sajten ser man deras logga i direkt anslutning till hennes svar.
http://www.familjeliv.se/Fraga_experten/Forum-15-432/

I motionen som MP:s Helene Öberg länkade (http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GL02So339) till stod det bland annat: "Dessutom har det under senare tid kommit oroande tecken på att producenterna av bröstmjölksersättningar, Findus (svenska Nestlé) och Semper (Arla) stärker sina intressen genom stöd till forskning och utbildning i näringslära. Detta måste beaktas särskilt i arbetet med den nya koden."

Familjelivs så kallade "expert" är ett exempel som verkligen borde beaktas i arbetet med den nya koden. Vore det inte på sin plats med en skärpning för vad som sker när man bryter mot
WHO-koden som vårdpersonal? Det jag ställer mig så frågande till är hurvida det är lämpligt att en barnmorska låter sig sponsras av ett företag och ge amningsråd? Detta om något bryter WHO-koden.


Denna "expert" har dessutom kommit med en hel del rent felaktiga råd, ett av dessa handlar om tandemamning- att amma två syskon. Med en skrämmande brist på kunskap ger hon mamman rådet att sluta amma sin 18-mån, för han äter väl ändå vanligt mat nu, och dessutom kanske inte mjölken skulle räcka till den nyfödda. Det går knappt att bemöta för det fullkomligt osar ju fel om hennes svar. För det första - naturligtvis äter 18 mån barnet självklart annan mat, amning av barn över året handlar om så mycket mer än mat, vilket "experten" borde veta. Att mjölken skulle "ta slut" och inte räcka till den nyfödda - det är ju så fatalt grundläggande fel så det inte finns. Det finns ju som bekant något som heter tillgång och efterfrågan, ju mer barnen ammar, desto mer mjölk bildas. Mamman kan, om hon vill, se till att alltid amma den nyfödda först så att hen får vad hon behöver innan det blir storasyskonets tur. Det finns många, många som tandemammar också lika många argument till att göra det. Hon kommenterar under www.amningsbloggen.blogspot.com Tandemamning- att amma två syskon. Med en skrämmande inskränkthet.

Men det grundläggande felet här - som jag ser det - är att det är så skrämmande att "experten" så grovt bryter mot WHO-koden. Att Avent står bakom henne, det är kanske den egentliga anledningen till varför mamman som frågade om tandemamning råddes att låta bli- kanske såg "experten" ett gyllene tillfälle till att värva ett barn till Avent, till välling och en flaska?

Skrämmande är vad det är. Hög tid att det blir olagligt att bryta mot WHO-koden!

måndag 25 juli 2011

Amning enligt Miljöpartiet, eller Amningsrekommendationer del 2

Jag ställde som bekant frågan om varför Sverige inte följer WHO:s rekommendationer om amning, inte bara till SLV utan även till politiker.

Helene Öberg, Talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor för (MP) i Stockholmslandsting, har nu svarat, vilket jag är mycket tacksam för.

Såhär skriver hon:

" Vi ser på amning som en folkhälsofråga. Miljöpartiet har lagt en motion i riksdagen om att amning ska vara en prioriterad fråga både lokalt och globalt och att amningens hälsofrämjande effekter ska lyftas fram.
Socialstyrelsen har tydliga föreskrifter kring vårdgivarens ansvar att informera om amning, och vi tycker att det är bra och tillräckligt. Jag tycker att den information Livsmedelsverket ger i det du länkade till mig motsvarar WHO:s rekommendationer och det är också Livsmedelsverkets avsikt.
Det är viktigt att det finns stöd för kvinnor som ammar och vill amma.
Lokalt arbetar Miljöpartiet för detta i många landsting. I Stockholms landsting har vi till exempel föreslagit en särskild amningsmottagning, dit man ska kunna vända sig med frågor kring amningen eller få hjälp med besvär eller oro som uppstår.

Här är tre riksdagsmotioner som vi stått bakom som gäller amning
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GL02So339
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GO02Sf274
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GN02So356

Jag tycker det var ett intressant svar. Vi har uppenbarligen inte samma syn på SLV:s rekommendationer. Men det är positivt att MP verkar för amning. I den första motionen som Helene Öberg länkar till kan man bland annat läsa:

" Nu kommer signaler om en ”återupplivning” av arbetet med BFHI, sam­tidigt som det pågår en revidering av barnmatskoden. Vi hälsar det med till­fredsställelse men vill understryka behovet av en god samordning av insatser från myndigheter och frivilligorganisationer. Dessutom har det under senare tid kommit oroande tecken på att producenterna av bröstmjölksersättningar, Findus (svenska Nestlé) och Semper (Arla) stärker sina intressen genom stöd till forskning och utbildning i näringslära. Detta måste beaktas särskilt i arbetet med den nya koden.
Amning är en förebyggande friskvårdsinsats av högsta dignitet, som enligt all forskning ger oss både friskare barn och friskare vuxna
. Då det blir allt vanligare med så kallad ”tidig hemgång” får det amningsstödjande arbetet en allt större betydelse."

I den tredje motionen kan man läsa:

Amning är en folkhälsofråga som till stora delar fungerar förebyggande
när det gäller små barns status på immunförsvaret. Vid en jämförelse
mellan amning och flaskuppfödning är amningen överlägsen. All den
näring som det lilla barnet behöver finns i modersmjölken, i exakt rätt
sammansättning.

Innocentideklarationen innebär att landet erkänner amningen som en unik
process som:
- ger spädbarn idealisk näring och bidrar till att de växer och utvecklas väl,
- minskar frekvens och svårighetsgrad av infektionssjukdomar och
därigenom bidrar till minskad sjuklighet och dödlighet bland spädbarn,
- bidrar till kvinnors hälsa genom att minska risken för bröst
- och äggstockscancer och genom att förlänga tiden mellan graviditeter,
- medför sociala och ekonomiska fördelar för familjen och samhället,
- ger de flesta kvinnor en känsla av tillfredsställelse när den fungerar väl.
Nya forskningsrön har visat att:- ju närmare man är idealet av enbart amning under de första sex månaderna och därefter ju längre barnet ammas (med tillägg av annan mat), desto större är de här nämnda fördelarna,
- att amningsbefrämjande program kan leda till positiva förändringar när det gäller amningsbeteendet."

Jag tackar för svaret Helene Öberg och jag är glad, glad att se att amning faktiskt prioriteras, i alla fall av Miljöpartiet.

fredag 22 juli 2011

Varför amma?

För mig som är en så övertygad ammare så finns det så oändligt många anledningar. Jag ammar för att ge Lova en bra start, för att det känns som det bästa jag kan ge henne. Det känns fint och bra att kunna ge av mig till henne, att kunna föda henne och se henne växla och utvecklas. Det gör mig glad, och stolt. Jaa faktiskt stolt. Och det är väl något som man absolut inte får vara, stolt över något man presterar. Inte som kvinna och inte här. Inte som mamma och absolut inte som ammande. Visst får man, och bör, enligt normen, amma. Men helst bara i längst sex månader, inte för ofta och inte för offentligt. Helst ska man ha en filt för att skyla sig. En del går så långt som att säga att man kan väl sitta på toaletten och amma om man nu inte kan hålla sig hemma. Sådana argument tycker jag mest är väldigt tröttsamma och faktiskt en smula för dumma för att orka bemöta. Men okej. Skulle du vilja äta på toaletten? Och för oss som har mer än ett barn som vi ofta är själva med, vad ska storasyskonet göra under tiden? Ska hen också stängas in på toaletten för att lillasyster ska äta, är det det vi ska lära våra barn? Jag blir så trött på trångsyntheten så det finns inga ord.

Som ammande mamma förväntas man amma i tysthet och avskildhet. Mammor som matar med flaska ges stort utrymme och möts med stor respekt, och det är väl jättebra. Men vart går gränsen? Är det okej att en ammande mamma inte vågar säga att hon är glad att amningen fungerar, för att hon kan råka såra en mamma som flaskmatar? Måste det finnas motsättningar? Kan vi inte bara enas om att vi matar våra barn på det sätt som vi finner bäst, utifrån vår egen situation?



Men varför ska man amma då, om man nu inte ens får prata om det och knappt får synas, om man nu vill passa in i normen. För mig handlar det om så många saker. Närheten. Det speciella bandet som jag o Lova har, hur hon blir helt överlycklig när hon ska äta, hur det spritter av glädje i hela hennes kropp. För näringen. För att inte behöva oroa sig om hon inte äter så mycket vanlig mat, bröstmjölken finns alltid med. För bekvämligheten. Vi ammar i sele, i sjal, på språng, iväg. Vi ammar överallt och hela tiden, och du har förmodligen inte ens märkt det. För sömnen, samsovning och amning ger oss god nattsömn. För trösten. Om Lovis är ledsen så fungerar det nästan alltid med att trösta henne med bröstet. Och så, i ett vidare perspektiv. För att omgivningen ska få se att det är naturligt och inget konstigt att amma. För att min lillebror ska ha sett ett barn ammas innan han själv får barn. För att Wille ska få se hur det går till, som en motvikt till alla nappar och flaskor som skickas med varenda köpedocka. Och för hälsoaspekterna.


Det finns en del intressanta studier om amning och långtidsamning. Bland annat denna: http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/24546/1/gupea_2077_24546_1.pdf


Där står bland annat
"I resultatet var det tydligt hur de mödrar som långtidsammar grundar sina argument på vetenskapliga rön till skillnad från dem som är negativt inställda vilka baserar sina attityder på en allmän negativ inställning i det svenska samhället. Det är rimligt att anta att långtidsammande mödrar måste söka kunskap och basera sig på vetenskap för att försvara sig mot den tydligt negativa inställning som finns i vårt samhälle."


"Människobarnet är ur ett biologiskt perspektiv anpassat till att ammas i ett flertal år men amningslängden påverkas också av ett flertal kulturella faktorer såsom rådande samhällsnormer, kvinnans dagliga aktiviteter och uppfattningar om självständighet och autonomi (Dettwyler, 2008). Sett globalt är det vanligt att amningen fortsätter upp i småbarnsåren och även i Sverige pågick den ofta upp i två-tre årsåldern i början av 1900-talet. Därefter började framförallt barnläkare att propagera för att amningen skulle vara schemalagd och begränsad, detta eftersom amningen sågs som mat och amningstillfällena som ”måltider” mer än något annat. Ett annat viktigt skäl till att amningen ansågs behöva regleras var att spädbarnet behövde uppfostras och lära sig att inte genast få sina behov tillfredsställda (Svensson & Nordgren,2002; Kylberg, Westlund & Zwedberg, 2009)."


Amning innebär fördelar för såväl barn som mor. Hos barn som ammas är infektionsfrekvensen lägre än hos barn uppfödda på modersmjölksersättning. Det gäller försåväl diarréer, övre- och nedre luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och öroninfektioner (Bai, Middlestad & Peng, 2009; Kylberg et al, 2009). Amning har också långsiktiga hälsofördelar för barnet och studier har visat att amningslängden har positiv effekt på prevalensen för obesitas hos barn senare i livet (Grummer-Strawn & Mei, 2004; Mayer-Davis, Rifas-Shiman., Zhou,, Hu, Colditz, & Gillman, 2006). Övervikt är en bidragandefaktor till diabetes typ II samt hypertoni (Mayer – Davis et al, 2006).


Jag är övertygad. Är du? Kom igen, amma stolt och låt oss förändra den där normen!

Varför följer vi inte WHO:s rekommendationer?

Varför följer inte sverige who:s rekommendationer om amningslängd?
Vad är det som gör att SLV inte anser att vi behöver amma lika länge, eller hur vill ni att vi ska tolka budskapet att det är ett år eller längre som gäller som rekommendation, istället för upp till två års ålder eller längre, som det står i who:s rekommendationer?
Anser ni att vi bör ha ett sådant stort förtroende till ersättning för amning, såsom välling och andra industribaserade substitut? Detta trots undersökningar som på senaste tiden visat på undermåliga halter av näring i tex barnmatsburkar?
Anser ni att mammor, efter sex månader eller ett år, ska lita mer på industriframställda varor än på sin egen kropp via bröstmjölken? Tror ni inte att det är stor risk att mammorna förknippar denna inbillade oförmåga att föda sitt barn, med att de inte heller kan/bör laga egen mat till sitt barn, som ju ska ges som komplement från sex månader?
Om amningen ska avlsutas efter ett år, är inte risken att mammorna börjar tidigt med välling och andra subsitut för att vänja barnen vid denna, eftersom man inte vill sticka ut utanför normen och amma efter ettårsdagen?
Eller är denna ovilja att följa who en missvisande omtanke om de som inte kan/vill amma? En vilja att inte skuldbelägga dessa mammor? Men mammor som vill amma länge, finns det inte en risk att de blir dom som hamnar utanför normen då, som blir sedda som annorlunda och som går emot rekommendationer?


WHO:s rekommendationer:
http://www.who.int/topics/breastfeeding/en/
"Exclusive breastfeeding is recommended up to 6 months of age, with continued breastfeeding along with appropriate complementary foods up to two years of age or beyond."
Svenska rekommendationer:
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/ammande/Amning-och-barnets-halsa/
"Det är fördelaktigt om bröstmjölk utgör en del av maten under hela första levnadsåret eller längre."

Men spelar det någon roll om vi har olika rekommendationer? Ja, enligt SLV själva så gör det det. De skriver i http://www.slv.se/upload/dokument/om_oss/expertgrupper/amningskommiten/V%C3%A4rdet_av_exklusiv_amning_i_Sverige.pdf
att "det gör det svårt att tolka forskningsresultat från amningsstudier, och svårt att tillämpa evidensbaserat tänkande och förstå amningens betydelse för barns och mödrars hälsa" om man har olika rekommendationer.

Jag ställde frågorna ovan till SLV.
De svarade såhär: "Hej, i våra råd försöker vi att vara tydliga både med att bröstmjölk är det bästa för barnet samtidigt som att alla mammor måste respekteras om de inte ammar alls, ammar ett tag eller om de ammar länge. Vi ger inget råd om att sluta amma vid ett år. Vi ger rådet att man kan fortsätta att amma så länge som barn och mamma så önskar. Men för barn som växer upp i Sverige kan man inte säga att det krävs bröstmjölk för att barnet ska få de näringsämnen som behövs men det kan ju finnas fler motiv än näringsämnen för att amma. I våra råd om mat till barn över 1 år i den nya personalboken för BVC skriver vi in bröstmjölk på de ställen i texten där det passar in, till exempel så nämns amning när vi skriver om frukost och mellanmål. " / Lena Björck, upplysningen.

Jag undrar ju dock fortfarande vad anledningen är till att Sverige inte följer WHO:s rekommendationer, speciellt när de själva anser att det inte är bra att ha olika rekommendationer. Jag förstår inte heller hur det skulle vara att visa mammorna och barnen mer respekt genom att inte följa WHO?
Jag väntar spänt på svar.

måndag 18 juli 2011

Järn - ett tungt argument, eller?

Vad är det som händer med bröstmjölken efter sex månader? Blir den helt näringsfattig och inget värd över en natt, natten då barnet passerar fem månader, och fyller ett halvår? Det låter ju knappast rimligt. Så vad är det som gör att rekommendationerna är att man kan börja med mat runt den här tiden? En del av svaret stavas Järn. Länge, länge har vi fått höra att efter sex månader så tar järndepåerna hos barnet slut, och det blir svårt att fylla upp det med enbart bröstmjölk. Väldigt få har haft ett svar, men det finns en hel del att läsa för den som är intresserad. Tillexempel är det ju väldigt relevant i sammanhanget att det järn som finns i bröstmjölk är mycket mer effektivt, det tas mycket lättare upp av kroppen. Bröstmjölkens järn är bundet till laktofferin, det är det som gör att det tas upp så bra. Jämför bara: Bröstmjölkens biotillgänglighet ligger runt 75%, i den gröt och välling som så ivrigt förordas så finns järn tillsatt, men där är biotillgängligheten bara runt 10%, det innebär att det mesta av det järnet bara rinner genom kroppen.

En anledning till att järnberika gröt och välling är att om barnet börjar med detta så äter det ofta väldigt mycket av just de produkterna, och inte så mycket annat, och då behöver de vara berikade. Däremot kan man lugnt fortsätta amma och ge mat efter halvårsdagen.

Sen kan man ju verkligen fråga sig varför de ska berika mjölkmat, när mjölk hämmar järnupptaget.

Så, är det en befogad oro för järnbrist eller ytterligare ett spöke som skrämmer oss till barnmatshyllans industriprodukter? Och hur gjorde man innan dessa berikade industrigrötar kom? Döm själv. Under tiden tänker jag amma på, ge näringsriktig järnrik mat i den mån Lova vill ha, och njuta. För den som vill ha ett alternativ till industrigröt, om man vill ge gröt, så funkar skrädmjölsgröt fint. Den har ett högt järninnehåll och är dessutom glutenfri. Leverpastejsmörgås är också en fin järnrik frukost.

För den som vill fördjupa sig:
http://jn.nutrition.org/cgi/content/full/132/11/3249
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7658275
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7273572
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/6694011

söndag 17 juli 2011

BVC- eller konsten att påverka

Är det något som verkligen kan få mig både ledsen och arg så är det BVC. Inte BVC i sig naturligtvis, utan alla dessa råd som felaktigt delas ut till höger och vänster. Alltför ofta tycks det handla om rena tyckanden, inte om vetenskapligt belagd fakta. Jag har fått lära mig konsten att nicka och le, som svar på allehanda frågor, då blir BVC-ssk nöjd och vi kan gå hem och lugnt fortsätta göra på vårt sätt. Men alla har inte lärt sig den konsten, och det ska man ju inte behöva heller. Man ska ju kunna komma till BVC och vara öppen och ärlig, och kunna fråga saker, och få riktiga svar, det är ju det som känns som det viktiga. Men icke. BVC-ssk, enligt min erfarenhet, de lägger stor vikt vid vikten. Vid vågen, vid siffror och diagram. Om barnet växer enligt deras kurva- då är väl allt bra? Då finns det väl verkligen ingenting att oroa sig över, barnet växer ju som det ska. Det är väl förvisso skönt för en kolikmamma att höra att hennes barn växer som det ska, men det tar ju inte bort oron, tröttheten och den förlamande maktlösheten över att inte kunna hjälpa barnet som otröstligt skriker, timme efter timme efter timme. Dag efter dag, natt efter natt. En klapp på axeln och ett "det vänder snart nu, ska du se" hjälper föga.

En mamma som gärna vill amma kommer till BVC med sitt lilla barn. Hon vill så gärna helamma, men är orolig för om hennes mjölk räcker till. BVC-ssk ser hennes oro, men vågar inte uttala sig innan Vågen har sagt sitt. Denna allsmäktiga Våg. Om det visar sig att barnet växer - fint, amma på du, oroa dig inte, mjölken räcker. Till nästa vägning.
Skulle det visa sig att barnet inte växer- kanske har det stått still på kurvan, då läggs pannan i djupa veck. Kan ersättning ändå vara något tro? Så lätt att ge råd om, så lätt att lägga skuld på mammans axlar, ditt barn växer inte, du kan inte föda henne. Trodde du verkligen att du skulle kunna föda en annan människa bara med din mjölk? Nej, lite Semper gör susen. Tänk om BVC-ssk istället för att förstöra en aming som bara behövde lite stöttning och support, ett "det är ingen fara, amma på i lugn och ro, lägg er gärna i sängen och bara amma i lugn och ro, på minsta signal. Låt gärna pappan vara hemma och serva syskonet så du kan ta det lugnt med bebisen och fokusera på amningen. Pappan får gärna massera dej, du får gärna duscha varmt. Ät goda saker och drick ordentligt. Försök vila när du kan. Amma ofta, ofta, så stimuleras produktionen. Ta hand om dej fina nya mamma, lämna över ansvaret för allt annat till andra ett tag, och ge det lite tid. Och så finns amningshjälpen, ring en hjälpmamma om du känner att det inte fungerar, om du inte vill ringa mig. Och ring så fort du vill prata".

Mamman med fyramånadersbebisen kommer på kontroll. Hon helammar och känner sig nöjd med det, barnet växer och allt känns bra. Tills hon har vart på BVC. För vad var det ssk sa egentligen? "Nu är hon ju fyra månader, så det kan vara dags att tänka lite på detta med smakportioner. Lite potatis med bröstmjölk, och kanske lite gröt? Det gäller att passa på nu vid fyra månader när de är sugna på mat, sedan kan de dröja om man inte kommer igång". Mamman går därifrån och känner sig osäker. Hon behöver handla blöjor och ser alla barnmatsburkar. Tänk om BVC-ssk har rätt, tänk om jag måste börja med mat till min lilla nu? Det står ju från fyra månader på burkarna, jag kanske måste prova? Men hur ska jag göra, min lilla kan ju inte ens sitta i en matstol än? Och hon vill ju bara amma. Mamman känner hur det värker i brösten, nej, det känns inte rätt. Hon ställer tillbaka burken och bestämmer sig för att gå hem och prata med barnets pappa om saken. Är hon stark i sin tro på att hon själv vet vad som är bäst för hennes barn, och om hon får bra stöd från pappan, så fortsätter hon kanske helamma, som hon ville. Men är hon osäker så har BVC-ssk lyckats, med vad egentligen? Med att riskera förstöra en fungerande amning, och med att sälja barnmatsburkar? Men, det ligger väl väldigt långt från hennes uppdrag?

En mamma kommer till BVC med sin sexmånadersbebis. De ammar och bebisen har börjat visa intresse för mat lite smått, hon har plockat i sig det hon vill ha, lite potatis, lite avocado och broccoli. Bebisen har vuxit bra, läkaren är nöjd. BVC-ssk tycker dock att "nu måste du ju börja med mer mat, nu klarar hon sig inte länge till på din mjölk!" Mamman kokar inombords, men vet bättre än att ta åt sig. Till skillnad från BVC-ssk har hon läst SLV:s rekommendationer, "bröstmjölk eller ersättning ska utgöra huvudfödan under barnets första levnadsår". Så hon går hem och förfasas ännu en gång. Vad är BVCs uppdrag? Att stödja mammor och barn, eller barnmatsföretagen? Och vad gör de med sin konst att påverka?

www.livsmedelsverket.se
www.amningshjalpen.se

Sex månader

För sex månader sedan kom du till oss, underbara lilla Lillasyster. När du väl bestämt dig för att det var dags att se världen, då fick du bråttom. Vi var så glada när vi äntligen fick se dej, vi hade längtat så och undrat vem du var. Jag var så borta i dimmorna där på förlossningen, men jag minns så väl barnmorskans ord "Det är färdigt, titta, en liten tjej!" Då var det som om jag kom tillbaka, tillbaka till dej från andra sidan. Tillbaka i tiden, i rummet. Tillsammans. Jag fick upp dej på mitt bröst, du var så liten och så makalöst söt. Var det verkligen sant, var du verkligen hos oss nu. Och en Lillasyster! Vi gosade och pussades, du letade efter mat och hittade själv, detta otroliga mirakel. Det var som om du inte gjort annat, sedan somnade du så sött i mina armar. Tänk att det är sex månader sen nu! Helt otroligt. Och märkligt, för det är som om du alltid varit med oss, alltid funnit hos oss, och samtidigt känns det som om du just kommit. Älskade, fina Lova. Vår underbara Lillasyster, vårt andra mirakel. Tack för att du valt att komma till oss!


Baby Led Weaning - ett annat sätt



BLW. Vad är det, och varför gör man så? När jag fick Wille visste jag inte vad BLW var. Jag fick inte amningen att fungera, Wille tog flaskan men åt nästan ingenting, och växte inte som han skulle. Det var många turer med inläggning på barn, sond, utredningar, stress, oro och en sorg som inte hanns med. När vi började med fast föda var han runt fyra månader tror jag, det var ju så man "skulle" börja. Han åt inte smakisarna bättre än ersättningen, inte heller gröt. Han var mjölkproteinallergisk, och allergisk mot ägg och soja. Tillslut fastnade han för en sorts burkmat, en orange sort, och sinlac, en mjölkfri gröt. Det levde han på jag vet inte hur länge. Nu i efterhand sörjer jag att jag inte fick mer hjälp med amningen, jag försökte men ingen hörde, ingen ville visa eller förklara.


När jag väntade Lova tänkte jag att jag ville göra annorlunda. Jag ville kämpa för att få amningen att fungera, även om det skulle vara jobbigt i början. Jag ville inte tillbaka till flaskor, mjölkfri ersättning på livsmedelsanvisning, hemkörda apotekslådor med Neocate och näringsdrycker, dietister och läkare. Jag ville bara amma och njuta. Om det skulle gå, om vi skulle kunna klara det. Så föddes hon min alldeles underbara lilla Lova. Hon var lite liten för tiden, men kom igång med att amma fint precis i början. När vi skulle åka hem sa BM att "vänta inte med att ge henne tillägg, hon kan inte vänta på att din mjölk rinner till". Nu i efterhand skulle vi haft mer is i magen, väntat och lugnat oss, men även som andrabarnsföräldrar var vi osäkra. Vi gav tillägg i calmaflaska, lite lite grann, när hon verkade alltför missnöjd. Hon växte och BVC-ssk och fina vänner övertygade mig om att den lilla mängden tillägg inte var avgörande, utan att det var bröstmjölken hon växt på. Hon började skrika på kvällarna, min lilla stackars älskling, och efter fyra månaders kolik med storebror drog vi öronen åt oss. Bort med tillägget, bort med allt mjölkprotein ur Mammas kost, och vips. Amningen fungerade, och skriken var mycket bättre. Alltså är även Lova allergisk, mot samma saker som Storebroren när han var liten. Men det känns inte betungande, vi kände oss redan hemma som allergiföräldrar. Det nya stora var amningen. Att det fungerade, vi kunde, vi tillsammans! Det är en otrolig känsla, att kunna föda en annan liten underbar människa med sin egen kropp.


Så växte Lovis och blev lite äldre, fyramånadersdagen kom och gick. Vi tittade förundrat på varandra och sa, började i verkligen ge Wille mat vid denna tiden? Hur gjorde vi ens, så små som de är då, och varför? Bröstmjölken räcker så bra så bra som näring, Lovis tillväxtkurva som pekade spikrakt uppåt bevisade den saken. BVC tog det också lugnt, ingen brådska, amma på ni.


Mamman lyssnade på Knattetimmen och pratade med underbara Louise Hallin, vi pratade om att lyssna på barnet och vänta tills hen är redo. "När hon börjar ta saker från din tallrik, då kan det vara dags". Och så blev det. Strax innan sexmånadersdagen började Lovis bli intresserad på allvar av mat. Vi provade skrädmjölsgröt, vilket hon gillar ibland, med hemlagad fruktpure. Och så har Mamman läst den underbara "Baby-led Weaning" av Gill Rapley.


Nu är Lova drygt sex månader och äter för det mesta frukost, ibland skrädmjölsgröt och ibland smörgås med mjölkfri leverpastej. Matfavoriter är avokado, broccolibuketter och stora hemlagade klyftpotatis, de ammar hon och får ut det goda mjuka innanmätet. Ärtskidor tycker hon också mycket om. Hon äter själv, ibland matar vi lite bredvid när hon blir frustrerad för att hon inte får i sig tillräckligt fort. Det är så mysigt, och så enkelt! Hon äter när vi äter, sitter i sin barnstol och stoppar i sig det hon själv vill ha. Det är så härligt att kunna äta tillsammans, Storebroren tycker också det är roligt att låta Lova prova nya smaker. Och så ammar vi fritt. Ofta både innan och efter maten. Nu önskar jag bara att jag vetat allt detta när Wille kom, att vi haft mer tålamod och mod att våga vänta, våga lyssna på barnet, se barnet, och se att det finns andra sätt.

Amningsmagi

"Du ler glatt när blicken möter min
dina armar längtar efter min varma famn
känner dina andetag nära min varma kropp
där du söker dig till mitt bröst ammar dig
min kärlek min värme min godhet min omtänksamhet
min längtan jag hör klockan ticka våra hjärtslag i denna underbara stund
väggarna andas in min stolthet över dig min skatt
Stryker dig på håret pussar dina händer tills du rapar
Du somnar så gottoch drömmer sött"

/Dikt av Raoul

Att bli Mamma, historien om Knytte

När man får barn förändras mycket. Mycket till det bättre, förstås, och en del till det sämre. Som det här med det fria valet. Innan vi får barn kan vi själva välja vad vi vill göra, och hur vi vill göra saker. Det är inget konstigt och oftast ingenting som människor runt oss kommenterar. Men så kommer den där dagen när Knyttet kommit, och inget är som förr. Plötsligt kan alla runt oss kommentera våra val, känner sig manade att komma med goda råd och berättar vitt och brett om hur det var förr. Då, när de hade barn, och de minsann kunde ligga och skrika utan att ta skada av det, och att de åt var fjärde timme och det var så bra så.

Som nybliven mamma är man ofta osäker. Man vet inte så mycket, har inte lärt sig tyda sitt barns signaler, och det kan bli än svårare att lära sig om man inte får tid till det i lugn och ro, utan stress och press. Välmenande råd, eller ovälkomna råd för den delen, får stort utrymme och plats, och väger tungt. Då kan det vara svårt att våga följa sitt hjärta och lyssna till sitt lille Knytte. Om Knytte inte alls är nöjd med att äta så sällan, om Knytte inte alls vill ligga för sig själv. Om Knytte bara vill vara nära nära, känna mammas värme och trygghet. Om Knytte vill äta ofta, ofta, för att han känner sig trygg då, han blir varm och alldeles lugn och go, och så bryts bröstmjölken ner så fort i hans lilla lilla mage, han vill äta igen. Och igen. Och ungefär här kommer ofta kommentarerna. Ska han äta igen? Får han inte ont i magen? Ska du bära på honom hela tiden, tänk om han blir bortskämd? Fina, fina nya mamma. Lyssna till ditt hjärta. Lyssna på Knyttet. Han och du, ni vet bäst. Tillsammans. Stäng dörren ett tag om det känns lättare så, vänner och släkt kan vackert vänta. Nu är det Du och Knyttet som ska hitta varandra.

Och till de som tvivlar. Femton minuter tar det för bröstmjölken att brytas ner i den lilla bebisen kropp, sen är det tomt. Femton minuter. Tänk dej att du äter en portion mat, du äter och äter och det är så underbart gott. Du vill ha bara lite, lite till. Sen känner du dej mätt och go. Du blir nästan lite dåsig, så skönt att slumra bort en stund. När du vaknar känner du dej plötsligt glupande hungrig. Du måste ha mat, genast! Du känner det i hela kroppen. Men, säger någon, du åt ju nyss, inte kan du vara hungrig igen? Vadå, tänker du, det känner jag väl att jag är? Just så. Och amning är ju så mycket mer än bara mat. Värme, närhet och trygghet. I nio månader har Knytte hört Mammas hjärtslag. Samma hjärta som slår, som han nu vilar tryggt emot, mätt och nöjd. Och närheten. Att bli buren, att få vara nära, nära. Få vara med. Omsluten och omhuldad, tryggt buren i sjal får Mamma fria händer och Knytte får vara nära.

Fina, fina Mamma och lilla, lilla Knytte. Det är mycket man måste lära sig här i världen. Men kanske det första, och det största, är att vi alla är här för varandra. Lyssna till varandra och njut av denna underbara gåva. Det kommer kännas som tusen evigheter, och som en liten sekund, sen springer Knytte iväg på stadiga ben, ropandes, "Jag kommer sen, Mamma!"

fredag 15 juli 2011

God Morgon!



Ligger och halvslumrar med Storebroren sovandes bredvid mig i sängen. Hör hur Lovis börjar vakna, det första lilla gnyendet. Vila lite, lite till. Så vaknar hon till sig mer, hungrig nu. Lägger mig på sidan, hon hittar själv nu. Luktar på hennes hår, blundar. Njuter av närheten, slumrar nästan till. Pussar henne på pannan, får ett leende som kan smälta isar, och så fortsätter hon äta. Klunk, klunk. Byter sida och nu börjar hon bli mätt och nöjd, ligger och pratar med mat i munnen och ler. Ler så haven som vart bottenfrysta tinar upp, ler så att lejongapen blommar i fönstret. Pratar och skrattar, pussas och busar med Storebroren som vaknat. Så börjar dagen. Varje underbar morgon som vi är så oändligt tacksamma för. God Morgon!