BVC- eller konsten att påverka

Är det något som verkligen kan få mig både ledsen och arg så är det BVC. Inte BVC i sig naturligtvis, utan alla dessa råd som felaktigt delas ut till höger och vänster. Alltför ofta tycks det handla om rena tyckanden, inte om vetenskapligt belagd fakta. Jag har fått lära mig konsten att nicka och le, som svar på allehanda frågor, då blir BVC-ssk nöjd och vi kan gå hem och lugnt fortsätta göra på vårt sätt. Men alla har inte lärt sig den konsten, och det ska man ju inte behöva heller. Man ska ju kunna komma till BVC och vara öppen och ärlig, och kunna fråga saker, och få riktiga svar, det är ju det som känns som det viktiga. Men icke. BVC-ssk, enligt min erfarenhet, de lägger stor vikt vid vikten. Vid vågen, vid siffror och diagram. Om barnet växer enligt deras kurva- då är väl allt bra? Då finns det väl verkligen ingenting att oroa sig över, barnet växer ju som det ska. Det är väl förvisso skönt för en kolikmamma att höra att hennes barn växer som det ska, men det tar ju inte bort oron, tröttheten och den förlamande maktlösheten över att inte kunna hjälpa barnet som otröstligt skriker, timme efter timme efter timme. Dag efter dag, natt efter natt. En klapp på axeln och ett "det vänder snart nu, ska du se" hjälper föga.

En mamma som gärna vill amma kommer till BVC med sitt lilla barn. Hon vill så gärna helamma, men är orolig för om hennes mjölk räcker till. BVC-ssk ser hennes oro, men vågar inte uttala sig innan Vågen har sagt sitt. Denna allsmäktiga Våg. Om det visar sig att barnet växer - fint, amma på du, oroa dig inte, mjölken räcker. Till nästa vägning.
Skulle det visa sig att barnet inte växer- kanske har det stått still på kurvan, då läggs pannan i djupa veck. Kan ersättning ändå vara något tro? Så lätt att ge råd om, så lätt att lägga skuld på mammans axlar, ditt barn växer inte, du kan inte föda henne. Trodde du verkligen att du skulle kunna föda en annan människa bara med din mjölk? Nej, lite Semper gör susen. Tänk om BVC-ssk istället för att förstöra en aming som bara behövde lite stöttning och support, ett "det är ingen fara, amma på i lugn och ro, lägg er gärna i sängen och bara amma i lugn och ro, på minsta signal. Låt gärna pappan vara hemma och serva syskonet så du kan ta det lugnt med bebisen och fokusera på amningen. Pappan får gärna massera dej, du får gärna duscha varmt. Ät goda saker och drick ordentligt. Försök vila när du kan. Amma ofta, ofta, så stimuleras produktionen. Ta hand om dej fina nya mamma, lämna över ansvaret för allt annat till andra ett tag, och ge det lite tid. Och så finns amningshjälpen, ring en hjälpmamma om du känner att det inte fungerar, om du inte vill ringa mig. Och ring så fort du vill prata".

Mamman med fyramånadersbebisen kommer på kontroll. Hon helammar och känner sig nöjd med det, barnet växer och allt känns bra. Tills hon har vart på BVC. För vad var det ssk sa egentligen? "Nu är hon ju fyra månader, så det kan vara dags att tänka lite på detta med smakportioner. Lite potatis med bröstmjölk, och kanske lite gröt? Det gäller att passa på nu vid fyra månader när de är sugna på mat, sedan kan de dröja om man inte kommer igång". Mamman går därifrån och känner sig osäker. Hon behöver handla blöjor och ser alla barnmatsburkar. Tänk om BVC-ssk har rätt, tänk om jag måste börja med mat till min lilla nu? Det står ju från fyra månader på burkarna, jag kanske måste prova? Men hur ska jag göra, min lilla kan ju inte ens sitta i en matstol än? Och hon vill ju bara amma. Mamman känner hur det värker i brösten, nej, det känns inte rätt. Hon ställer tillbaka burken och bestämmer sig för att gå hem och prata med barnets pappa om saken. Är hon stark i sin tro på att hon själv vet vad som är bäst för hennes barn, och om hon får bra stöd från pappan, så fortsätter hon kanske helamma, som hon ville. Men är hon osäker så har BVC-ssk lyckats, med vad egentligen? Med att riskera förstöra en fungerande amning, och med att sälja barnmatsburkar? Men, det ligger väl väldigt långt från hennes uppdrag?

En mamma kommer till BVC med sin sexmånadersbebis. De ammar och bebisen har börjat visa intresse för mat lite smått, hon har plockat i sig det hon vill ha, lite potatis, lite avocado och broccoli. Bebisen har vuxit bra, läkaren är nöjd. BVC-ssk tycker dock att "nu måste du ju börja med mer mat, nu klarar hon sig inte länge till på din mjölk!" Mamman kokar inombords, men vet bättre än att ta åt sig. Till skillnad från BVC-ssk har hon läst SLV:s rekommendationer, "bröstmjölk eller ersättning ska utgöra huvudfödan under barnets första levnadsår". Så hon går hem och förfasas ännu en gång. Vad är BVCs uppdrag? Att stödja mammor och barn, eller barnmatsföretagen? Och vad gör de med sin konst att påverka?

www.livsmedelsverket.se
www.amningshjalpen.se