Varför amma?

För mig som är en så övertygad ammare så finns det så oändligt många anledningar. Jag ammar för att ge Lova en bra start, för att det känns som det bästa jag kan ge henne. Det känns fint och bra att kunna ge av mig till henne, att kunna föda henne och se henne växla och utvecklas. Det gör mig glad, och stolt. Jaa faktiskt stolt. Och det är väl något som man absolut inte får vara, stolt över något man presterar. Inte som kvinna och inte här. Inte som mamma och absolut inte som ammande. Visst får man, och bör, enligt normen, amma. Men helst bara i längst sex månader, inte för ofta och inte för offentligt. Helst ska man ha en filt för att skyla sig. En del går så långt som att säga att man kan väl sitta på toaletten och amma om man nu inte kan hålla sig hemma. Sådana argument tycker jag mest är väldigt tröttsamma och faktiskt en smula för dumma för att orka bemöta. Men okej. Skulle du vilja äta på toaletten? Och för oss som har mer än ett barn som vi ofta är själva med, vad ska storasyskonet göra under tiden? Ska hen också stängas in på toaletten för att lillasyster ska äta, är det det vi ska lära våra barn? Jag blir så trött på trångsyntheten så det finns inga ord.

Som ammande mamma förväntas man amma i tysthet och avskildhet. Mammor som matar med flaska ges stort utrymme och möts med stor respekt, och det är väl jättebra. Men vart går gränsen? Är det okej att en ammande mamma inte vågar säga att hon är glad att amningen fungerar, för att hon kan råka såra en mamma som flaskmatar? Måste det finnas motsättningar? Kan vi inte bara enas om att vi matar våra barn på det sätt som vi finner bäst, utifrån vår egen situation?

Men varför ska man amma då, om man nu inte ens får prata om det och knappt får synas, om man nu vill passa in i normen. För mig handlar det om så många saker. Närheten. Det speciella bandet som jag o Lova har, hur hon blir helt överlycklig när hon ska äta, hur det spritter av glädje i hela hennes kropp. För näringen. För att inte behöva oroa sig om hon inte äter så mycket vanlig mat, bröstmjölken finns alltid med. För bekvämligheten. Vi ammar i sele, i sjal, på språng, iväg. Vi ammar överallt och hela tiden, och du har förmodligen inte ens märkt det. För sömnen, samsovning och amning ger oss god nattsömn. För trösten. Om Lovis är ledsen så fungerar det nästan alltid med att trösta henne med bröstet. Och så, i ett vidare perspektiv. För att omgivningen ska få se att det är naturligt och inget konstigt att amma. För att min lillebror ska ha sett ett barn ammas innan han själv får barn. För att Wille ska få se hur det går till, som en motvikt till alla nappar och flaskor som skickas med varenda köpedocka. Och för hälsoaspekterna.

Det finns en del intressanta studier om amning och långtidsamning. Bland annat denna: http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/24546/1/gupea_2077_24546_1.pdf

Där står bland annat
"I resultatet var det tydligt hur de mödrar som långtidsammar grundar sina argument på vetenskapliga rön till skillnad från dem som är negativt inställda vilka baserar sina attityder på en allmän negativ inställning i det svenska samhället. Det är rimligt att anta att långtidsammande mödrar måste söka kunskap och basera sig på vetenskap för att försvara sig mot den tydligt negativa inställning som finns i vårt samhälle."

"Människobarnet är ur ett biologiskt perspektiv anpassat till att ammas i ett flertal år men amningslängden påverkas också av ett flertal kulturella faktorer såsom rådande samhällsnormer, kvinnans dagliga aktiviteter och uppfattningar om självständighet och autonomi (Dettwyler, 2008). Sett globalt är det vanligt att amningen fortsätter upp i småbarnsåren och även i Sverige pågick den ofta upp i två-tre årsåldern i början av 1900-talet. Därefter började framförallt barnläkare att propagera för att amningen skulle vara schemalagd och begränsad, detta eftersom amningen sågs som mat och amningstillfällena som ”måltider” mer än något annat. Ett annat viktigt skäl till att amningen ansågs behöva regleras var att spädbarnet behövde uppfostras och lära sig att inte genast få sina behov tillfredsställda (Svensson & Nordgren,2002; Kylberg, Westlund & Zwedberg, 2009)."

Amning innebär fördelar för såväl barn som mor. Hos barn som ammas är infektionsfrekvensen lägre än hos barn uppfödda på modersmjölksersättning. Det gäller försåväl diarréer, övre- och nedre luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och öroninfektioner (Bai, Middlestad & Peng, 2009; Kylberg et al, 2009). Amning har också långsiktiga hälsofördelar för barnet och studier har visat att amningslängden har positiv effekt på prevalensen för obesitas hos barn senare i livet (Grummer-Strawn & Mei, 2004; Mayer-Davis, Rifas-Shiman., Zhou,, Hu, Colditz, & Gillman, 2006). Övervikt är en bidragandefaktor till diabetes typ II samt hypertoni (Mayer – Davis et al, 2006).

Jag är övertygad. Är du? Kom igen, amma stolt och låt oss förändra den där normen!